Start
A-lag
Division IV
U17
Fotbollskola
Marknad & Media

Guide
Friska Viljor FC
Friska Viljor FC
Krönikor

 Fler krönikor

OBS! Det som skrivs i krönikorna behöver ej spegla Friska Viljor FC:s syn, utan det är krönikörens egna ord och uppfattningar!

 

Friska Viljor är på rätt väg

- trots spelarflykten

 

Friska Viljor FC styrelse ligger inte på latsidan.

Ordföranden P-O Östman och nye sportchefen, Josip Pavic, ser till att det händer det mycket positivt. Trots att många spelare lämnar klubben.

Vi börjar med ledarsidan. Den nya konstellationen ser onekligen spännande ut.

Pavic hoppade av jobbet som huvudtränare i A-laget – blir nu istället en stor resurs som sportchef efter Andreas Fahlgren.

Efterträdaren till Josip Pavic är inte heller någon dununge. Pero  Kapcevic är namnet. Välbekant inom Friska Viljor.

- Vi är glada att kunna presentera Pero som huvudtränare. En välutbildad kille, hungrig och en gammal Friska Viljor-spelare, säger Josip Pavic.

Pero känner för klubben och har rätt karaktär för att passa in i gruppen. Han kommer att kunna utveckla spelare, så den dagen de får chansen högre upp i seriesystemet är dom utbildade och förberedda för uppgiften.

- Pero kommer att jobba i två år och det tar tid att forma ett lag efter sin spelidé. Vi har ingen press på honom utan han kommer att få arbeta i lugn och ro, säger Pavic.

 

Utbildning i Tyskland

Pero Kapsevic befinner sig just nu i tyska Frankfurt för vidareutbildning i sitt tränarjobb.

Jag (undertecknad) fick kontakt med Pero i måndags, strax innan avresan till Frankfurt. Han verkade mycket förväntansfull både vad gäller vistelsen (15 dagar) i Tyskland och den nya uppgiften i Friska Viljor FC. Han kommer att följa bundesligalaget Eintracht Frankfurt på nära håll, vilket är sista delen i hans UEFA Pro utbildning.

- Jag håller också på med att skriva en bok om Stuttgarts hela organisation, berättar Pero.

Pero har skrivit på ett kontrakt med Friska Viljor FC, med möjlighet till en förlängning ett tredje år.

Han har även haft kontakt med andra klubbar, högre upp och i samma serie – men även utländska klubbar.

- Jag och min familj trivs bra i Örnsköldsvik, och jag trivs även med heltidsjobbet i Mellansel, säger Pero.

Pero Kapcevic spelade sin sista match i FV-tröjan säsongen 2011, och var de assisterande tränare till Tommie Andersson.

 

Tror på FV

Pero tror på Friska Viljor FC.

- Jag känner grabbarna i styrelsen och litar på dom. Jag tror att det kan bli succé, eftersom det finns stor utvecklingspotential bland spelarna i U17- och U19.

Målsättningen är att under denna tvåårsperiod ta sig tillbaka till div. 2.

A-lagstruppen är ännu inte spikad och tanken är att spelare skall testas i december.

- Jag vill i första hand jobba med laget i tolv (12) veckor, därefter kan jag ge ett besked om vad vi står.

Viktige mittfältaren, Toby Davis, har nu spelat två säsonger med Friska Viljor FC och har förlängt med ytterligare två år.

Det jobbas vidare med att hitta nya spelare. Mittbacken, tidigare lagkaptenen hos Anundsjö IF, Anders Dahlbäck, kan vara ett tänkbart namn att förstärka backlinjen. Anders spelade senast med div. 3-kollegan Gottne IF.

 

Fyra ordinarie lämnar FV

Men, det är är inte bara ljusa moln på FV-himlen. Fyra ordinarie spelare lämnar Friska Viljor FC:

Målvakten Andrew Mills flyttar till Jämtland och nya div. 2-laget IFK Östersund.

Yttermittfältaren Herman Johansson har skrivit på för div. 2-laget Anundsjö IF.

Veteranen/mittfältaren Johan Vestin flyttar sina tjänster till div. 3-kollegan Gottne IF.

… och det senaste tuffa beskedet – målkungen Rasmus Engström till div. 3-kollegan Sollefteå GIF!

Rasmus, 20 år, kommer givetvis att lämna stora spår efter sig. Under de tre säsonger han lirat i FV-tröjan har han gjort 37 mål på 48 matcher. Och i år i div. 2 Norrland grejade han 8 fullträffar på 14 matcher. En sån kille ersätter man inte bara så där.

”Jag behöver ett miljöombyte”, motiverar Rasmus Engström sitt beslut.

Och inte nog med detta. Det ryktas även att mittfältaren Niclas Håkansson uppvaktas av div. 2-klubbarna Härnösands FF och Anundsjö IF.

 

Många derbyn

Säsongen 2017 blir mycket intressant, med derbymatcher i div. 3 på menyn – nykomlingarna KB 65 FF, Gottne IF, och Björna IF. Det blir något att se fram emot.

När vi kommer en bit in i december vet vi vilken A-trupp som finns till förfogande för nye huvudtränaren Pero Kapcevic.

En del nya ansiktet lär nog dyka upp i Friska Viljor FC A-trupp.

Och så finns ju U17-laget och U19-laget med sina många talanger.

Trots alla spelaravhopp finns chansen att vistelsen i div. 3 bara blir ett år.

Till sist en from önskan: att Friska Viljor kan prestera en stabil fyrbackslinje. Det var lite si och så med den saken under div. 2-säsongen. Ett lag skall ju byggas bakifrån – målvakt, backlinje, mittfält, och forwards.

Håller man tätt bakåt, kommer det alltid något gott framåt. Så är den enkla matematiken.

Vi hörs.

 

ANDERS ”MYGGAN” NORDIN

 

 

Fakta om Pero Kapcevic:

Ålder:                                                      38 år.

Född:                                                                             Prozor-Rama i Bosnien (Bosnien och Hercegovina).

Moderklubb:                                          HNK Rama.

Klubbar som aktiv:                                NK Dinamo Predavac (Kroatien), NK Bjelovar (Kroatien), NK Siroki                                                                             Brijeg (Bosnien), NK Grude (Bosnien), HSK Zrinjski Mostar                                                                                                  (Kroatien), NK Iskra Bugojno, alla lag från Bosniska  högsta och näst                                                                                  högsta ligan, Anundsjö IF (2004-2009), Sidensjö IK (2010-2011),                                                                                          Friska Viljor FC (2011).

Klubbar som tränare:      Anundsjö IF (assisterande tränare 2008), Friska Viljor FC                                                                                                                            (assisterande tränare 2009), Husums IF (huvudtränare 2013-2014).

 

 

 

 

 

 




I huvudet på Joakim Sundström

Av Joakim Sundström

Denna skribent är född och uppvuxen i kommunens stolthet, ”Guldkusten”, ”Paradise Island” nämligen Domsjö. Stället där man överallt kan känna en härlig doft av ”pengar”.



Som liten pojk började jag, såklart, att spela med byns stolthet Domsjö IF. Där spelade jag mig fram genom de olika pojklagen för att en dag nå mina drömmars mål, A-laget. Jag gjorde debut, 16 år gammal, hemma mot Selånger i den 75 matchminuten. Lars-Gunnar Eriksson, som då var tränare för herrlaget, så åt mig att nu jävlar går du in och kör skiten ur dig. Peter Sjölund stod på läktaren och gapade för full hals när jag var på väg in på planen ( Joe Sundström, klapp, klapp, klapp). Och alla som känner till Sjölund, vet att när han tar i för full stämma, då står klockorna stilla. I alla fall så sprang jag in på planen, adrenalinpumpad som en övertänd tjur med pungen fastklämd i ett skruvstäd. Några sekunder efter det att domaren blåst igång matchen hade jag sparkat ned en motståndare och dragit på mig ett gult kort. Den resterande delen av matchen har jag minneslucka från, kanske lika bra det…

… i alla fall så överlevde jag matchen. Några år senare kom nästa stora upplevelse för mig i min fotbollskarriär. Jag tror det var bra precis 6 år sedan och vi hade en division fyra match, men inte vilken match som helst. För första gången, på jag vet inte hur många år, skulle Friska Viljor och Domsjö (som jag spelade i då) mötas i en minst sagt prestige fylld match. Stämningen var uppskruvad på max, hela stan pratade om detta derby. Att det, egentligen, bara var frågan om en vanlig division fyra match tycktes alla ha glömt bort. Jag själv hade laddat till matchen som om det vore en VM-final som skulle spelas. Jag minns att mamma försökte ge mig ett par lugnande ord innan jag for till samlingen, men det enda jag hade i tanken var tre poäng och känslan av att få pissa FV spelarna i ansiktet. L-G hade gett mig platsen ute till vänster på mittfältet, där jag skulle tampas med FV:s högerytter Peter Näslund. Till slut blåste domaren igång matchen och publikens jubel steg mot skyn. Och tilläggas bör att det var inte den enda gången de fick en anledning till att jubla. Det blev en målrik match där hela sex mål blev gjorda. Problemet för oss domsjöspelare var att vi fick sex stycken mål uppsparkade i arslet. Peter Näslund, som jag innan matchen inte såg som en alltför övermäktig uppgift, trollade bort mig så fullständigt att jag efter matchen inte visste vilken planet jag befann mig på. Jag som hade drömt om att få pissa de där gul-svarta spelarna i ansiktet, fick istället motvind och ni vet ju alla vad som händer om man pissar i motvind…

… i alla fall så överlevde jag även denna stjärnsmäll. Förlora sådana typer av matcher, helst på det sätt som vi förlorade på, är kanske det värsta man kan vara med om (på en fotbollsplan). Jag tycker ändå att man ska försöka dra lärdom av sina erfarenheter, goda som dåliga. För att utvecklas både på och utanför planen måste man lära sig ta nederlag. Det viktigaste är att man kan dra lärdom av dessa och minska risken att det upprepas. Till sist några avslutande ord:
” When you walk through a storm, hold your head up high, cause YOU´LL NEVER WALK ALONE !!!!!”