Start
A-lag
Division IV
U17
Fotbollskola
Marknad & Media

Guide
Friska Viljor FC
Friska Viljor FC
Krönikor

 Fler krönikor

OBS! Det som skrivs i krönikorna behöver ej spegla Friska Viljor FC:s syn, utan det är krönikörens egna ord och uppfattningar!

 

Friska Viljor är på rätt väg

- trots spelarflykten

 

Friska Viljor FC styrelse ligger inte på latsidan.

Ordföranden P-O Östman och nye sportchefen, Josip Pavic, ser till att det händer det mycket positivt. Trots att många spelare lämnar klubben.

Vi börjar med ledarsidan. Den nya konstellationen ser onekligen spännande ut.

Pavic hoppade av jobbet som huvudtränare i A-laget – blir nu istället en stor resurs som sportchef efter Andreas Fahlgren.

Efterträdaren till Josip Pavic är inte heller någon dununge. Pero  Kapcevic är namnet. Välbekant inom Friska Viljor.

- Vi är glada att kunna presentera Pero som huvudtränare. En välutbildad kille, hungrig och en gammal Friska Viljor-spelare, säger Josip Pavic.

Pero känner för klubben och har rätt karaktär för att passa in i gruppen. Han kommer att kunna utveckla spelare, så den dagen de får chansen högre upp i seriesystemet är dom utbildade och förberedda för uppgiften.

- Pero kommer att jobba i två år och det tar tid att forma ett lag efter sin spelidé. Vi har ingen press på honom utan han kommer att få arbeta i lugn och ro, säger Pavic.

 

Utbildning i Tyskland

Pero Kapsevic befinner sig just nu i tyska Frankfurt för vidareutbildning i sitt tränarjobb.

Jag (undertecknad) fick kontakt med Pero i måndags, strax innan avresan till Frankfurt. Han verkade mycket förväntansfull både vad gäller vistelsen (15 dagar) i Tyskland och den nya uppgiften i Friska Viljor FC. Han kommer att följa bundesligalaget Eintracht Frankfurt på nära håll, vilket är sista delen i hans UEFA Pro utbildning.

- Jag håller också på med att skriva en bok om Stuttgarts hela organisation, berättar Pero.

Pero har skrivit på ett kontrakt med Friska Viljor FC, med möjlighet till en förlängning ett tredje år.

Han har även haft kontakt med andra klubbar, högre upp och i samma serie – men även utländska klubbar.

- Jag och min familj trivs bra i Örnsköldsvik, och jag trivs även med heltidsjobbet i Mellansel, säger Pero.

Pero Kapcevic spelade sin sista match i FV-tröjan säsongen 2011, och var de assisterande tränare till Tommie Andersson.

 

Tror på FV

Pero tror på Friska Viljor FC.

- Jag känner grabbarna i styrelsen och litar på dom. Jag tror att det kan bli succé, eftersom det finns stor utvecklingspotential bland spelarna i U17- och U19.

Målsättningen är att under denna tvåårsperiod ta sig tillbaka till div. 2.

A-lagstruppen är ännu inte spikad och tanken är att spelare skall testas i december.

- Jag vill i första hand jobba med laget i tolv (12) veckor, därefter kan jag ge ett besked om vad vi står.

Viktige mittfältaren, Toby Davis, har nu spelat två säsonger med Friska Viljor FC och har förlängt med ytterligare två år.

Det jobbas vidare med att hitta nya spelare. Mittbacken, tidigare lagkaptenen hos Anundsjö IF, Anders Dahlbäck, kan vara ett tänkbart namn att förstärka backlinjen. Anders spelade senast med div. 3-kollegan Gottne IF.

 

Fyra ordinarie lämnar FV

Men, det är är inte bara ljusa moln på FV-himlen. Fyra ordinarie spelare lämnar Friska Viljor FC:

Målvakten Andrew Mills flyttar till Jämtland och nya div. 2-laget IFK Östersund.

Yttermittfältaren Herman Johansson har skrivit på för div. 2-laget Anundsjö IF.

Veteranen/mittfältaren Johan Vestin flyttar sina tjänster till div. 3-kollegan Gottne IF.

… och det senaste tuffa beskedet – målkungen Rasmus Engström till div. 3-kollegan Sollefteå GIF!

Rasmus, 20 år, kommer givetvis att lämna stora spår efter sig. Under de tre säsonger han lirat i FV-tröjan har han gjort 37 mål på 48 matcher. Och i år i div. 2 Norrland grejade han 8 fullträffar på 14 matcher. En sån kille ersätter man inte bara så där.

”Jag behöver ett miljöombyte”, motiverar Rasmus Engström sitt beslut.

Och inte nog med detta. Det ryktas även att mittfältaren Niclas Håkansson uppvaktas av div. 2-klubbarna Härnösands FF och Anundsjö IF.

 

Många derbyn

Säsongen 2017 blir mycket intressant, med derbymatcher i div. 3 på menyn – nykomlingarna KB 65 FF, Gottne IF, och Björna IF. Det blir något att se fram emot.

När vi kommer en bit in i december vet vi vilken A-trupp som finns till förfogande för nye huvudtränaren Pero Kapcevic.

En del nya ansiktet lär nog dyka upp i Friska Viljor FC A-trupp.

Och så finns ju U17-laget och U19-laget med sina många talanger.

Trots alla spelaravhopp finns chansen att vistelsen i div. 3 bara blir ett år.

Till sist en from önskan: att Friska Viljor kan prestera en stabil fyrbackslinje. Det var lite si och så med den saken under div. 2-säsongen. Ett lag skall ju byggas bakifrån – målvakt, backlinje, mittfält, och forwards.

Håller man tätt bakåt, kommer det alltid något gott framåt. Så är den enkla matematiken.

Vi hörs.

 

ANDERS ”MYGGAN” NORDIN

 

 

Fakta om Pero Kapcevic:

Ålder:                                                      38 år.

Född:                                                                             Prozor-Rama i Bosnien (Bosnien och Hercegovina).

Moderklubb:                                          HNK Rama.

Klubbar som aktiv:                                NK Dinamo Predavac (Kroatien), NK Bjelovar (Kroatien), NK Siroki                                                                             Brijeg (Bosnien), NK Grude (Bosnien), HSK Zrinjski Mostar                                                                                                  (Kroatien), NK Iskra Bugojno, alla lag från Bosniska  högsta och näst                                                                                  högsta ligan, Anundsjö IF (2004-2009), Sidensjö IK (2010-2011),                                                                                          Friska Viljor FC (2011).

Klubbar som tränare:      Anundsjö IF (assisterande tränare 2008), Friska Viljor FC                                                                                                                            (assisterande tränare 2009), Husums IF (huvudtränare 2013-2014).

 

 

 

 

 

 




Vännen!

Av Peter Granholm

Jag har nu satt mig ner för att skriva en krönika. Vad ska den handla om? Vad som krävs av oss för att göra en bra säsong i Superettan? Internationella kvinnodagen? Nyförvärven? Eller hur det är att bedriva elitfotboll i norra delarna av Sverige?



Nä, krönika betyder historisk framställning i tidsföljd och min handlar om en god vän till mig. Texten avslöjar nog vem det är.

När jag var några år yngre, i 6-7 årsåldern träffades vi för första gången. Han kom till fotbollsträningen på en hockeyrink och såg inte mycket ut för världen. Kort och lika tunn som ett av de blonda hårstråna som krullade sig på hans huvud. Han tränade den veckan (på den tiden innebar en veckas träning två pass) och det var match på helgen.

Vår tränare på den tiden hette Eigel Bygdel och är en man som jag än i dag, efter att ha haft ett antal tränare, fortfarande blir imponerad av. Han hade ingen visselpipa utan väntade tålmodigt på oss småkillar medan vi lekte klart. Efterhand lärde vi oss att när Eigel sa till, då skulle alla lyssna och vara tysta. Träningarna bestod av mycket lek och teknikträning och vi utvecklades mycket under hans ledning. Vi spelade med två tillslag på träningarna med bättre resultat än vad vi gör idag!!

Nåväl, för att återgå till liraren jag träffade för 20 år sedan. Det var match på helgen och Eigel frågade oss spelare i laget om vi tyckte att han som bara tränat två gånger skulle få vara med. Det fick han. Eigel låt honom spela forward och det gick ganska bra för honom, SEX mål den första matchen. Inte gick det sämre matchen därpå: SEX mål till och en målskytt var född!

Vi spelade tillsammans i Söröje till och med pojkar 14 och ”lillkrull” gjorde otroligt många otroliga mål. Vi bytte klubb till Stockvik inför P15 och det gick bra för honom även där. Vi vann allt det året, serien och avancemang till pojkallsvenskan, norrländska pojkmästerskapen som spelades på Domsjös grusplan, Coca-cola cup DM. Ett av alla de mål som jag sett honom, Doppsko, utföra och som fastnat på min näthinna är i DM-finalen mot Timrå. Vi vann på straffar och gissa vem som slog den avgörande och vart den satt? Just det. Det var han. Höger kryss.

Våra vägar skildes åt, jag spelade i Matfors, Söröje och Selånger. Han i Essvik, Stockvik och Östersund. Men så slumpade det sig att vi åter representerar samma klubb igen. Den har gången är det Friska Viljor FC vi båda har som klubbadress och det har väl gått hyfsat för honom även här…

Det som jag tänker på när jag ser honom spela är att han alltid varit likadan. Måltjuv. Petar in bollar från möjliga och omöjliga vinklar. Han har en förmåga som han på grund av sin kroppsbyggnad tvingats utveckla, nämligen den att aldrig hamna i en hård närkamp eller att bli fult kapad. Denna kroppsbyggnad har lett till en hel del spekulationer under vårt genensamma fotbollsäventyr. När vi gick över till att spela 11-mannafotboll hördes det från föräldrahåll och övriga som på den tiden visste vem han var: Det där funkar bra i 7-manna, men han kommer att komma bort helt när det nu blir 11-mannaspel. JOVISST! När våra vågar splittrades och det var dags för seniorfotboll hördes på nytt de skeptiska förståsigpåarna. Han är för vek, han håller inte för seniorfotboll osv. Han vann skytteligan i div. 4. När han senare provade lyckan högre upp i seriesystemen blev det samma visa igen. Han är för tunn, bla bla bla. Facit: Skyttekung i div. 2 Norrland tre år på rad.

Jag tillhör den lilla skara som aldrig tvivlat på, ja om du inte förstått det än, Daniel Johanssons förmåga. Jag är övertygad om att han skulle ha lyckats bra i Malmö eller någon annan allsvensk klubb, men samtidigt överlycklig att han stannade kvar så att vi får göra vår 14:e säsong tillsammans.