 Fler krönikor
OBS! Det som skrivs i krönikorna behöver ej spegla Friska Viljor FC:s syn, utan det är krönikörens egna ord och uppfattningar!
Den svenska nationalsporten
Av Mattias Norberg
I slutet av februari fick jag möjligheten att uppleva något stort, och jag är glad att jag tog chansen. Under två dagar drog den fram som en stormvind genom Umeå och trollband oss umebor med sin magi.
Stämningen var enorm och luften nästan vibrerade av spänning. Orkestrar spelade, flaggorna vajade, picadorerna… Helgen jag talar om är den när längdskidåkningens världscupcirkus gjorde anhalt i Umeå för att bjuda oss på två tävlingar i absolut världsklass. Ca 15000 åskådare följde åkarna, såväl utefter spåret som inne på stadion, och uppförsbackarna påminde ett tag om de TV-bilder man kan se från cykeltävlingen Tour de France, där publiken i princip hänger ut över banan.
Två helger senare var det så dags för nästa skidfest – Vasaloppet. Den här gången fick undertecknad dock följa loppet från TV-soffan och till mitt stora förtret drogs repet efter endast halva loppet, en träningsmatch kallade nämligen. Den del av loppet jag ändå hann se var fantastisk och jag vill här i denna krönika slå ett slag för nationalsporten nummer ett – längdskidor. Här kan vi verkligen tala om en genuin svensk folkidrott med en hängiven och mycket skötsam publik som gör sitt för att heja fram alla åkare som passerar. Lägg därtill Jacob Hård och Anders Blomquist i kommentatorshytten och vi har ett evenemang som slår ut det mesta.
I mina ögon har fotbollen mycket att lära från längdskidåkningen. Den vilja som åkarna uppvisar när de, gång efter annan, tar sig an uppförsbackarna fast kroppen säger emot, är enorm. Disciplinen de har när de bedriver sin individuella träning går inte heller av för hackor, eftersom de vet att ingen annan kommer att göra jobbet åt dem. År efter år uppvisar de en träningsmängd som ligger runt 700-800 timmar, vilket är mycket imponerande. Tänk att få mönstra en offensiv 4-3-3-uppställning med skidåkare, där vi har Mathias Fredriksson, Jaak Mae och René Sommerfeldt på mitten och alltid iskalle Axel Teichmann som mittback. Som irrationell joker på topp sätter vi ingen mindre än Maurilio de Zolt och bredvid honom Thomas Alsgaard som targetplayer. Vilket lag!!
Läste häromdagen i kvällspressen att HV 71 har en andlig ledare i sin fystränare, tillika pastor, som har infört sportbibeln i laget. Coolt, det ska jag se till att vi gör i FV också! Sportbibeln är en bibel som dels innehåller Nya Testamentet, dels ett antal intervjuer med kristna och icke kristna idrottsprofiler som gärna läser bibeln och där tipsar om paralleller man kan dra till idrotten. För många av dem är bibeln en ständig följeslagare och kraftkälla i såväl med- som motgång. Som jag skrev i fjolårets krönika (Klicka här för att komma till fjolårets krönika) kan man hitta många kopplingar mellan det som står i bibeln och idrottsutövande, och jag är övertygad om att både kyrkan och idrotten har mycket att lära av varandra.
Slutligen:
Jag hatar lårkakor!
Det spelas för lite jazz i omklädningsrummet!
Fråga till tv3: När blev Top Model viktigare än Champions League?
|
